2020 genomförde jag på uppdrag som lektor inom FoU en utredning gällande både hur läget var i Ängelholm avseende de två kommunövergripande särskilda undervisningsgrupper som fanns samt hur det nationella vetenskapliga läget såg ut gällande resursskolor och särskilda undervisningsgrupper. Utredningen skulle vara vägledande inför beslut om kommunövergripande särskild undervisningsgrupp och inför beslut om utveckling av skolornas elevhälsoarbete. Rapporten heter; Utredning om resursskola – en kommunövergripande särskild undervisningsgrupp.
Den blev en av utgångspunkterna inför det förbättringsarbete som nu har pågått under ett år och som vi kallar för; Tillgängliga lärmiljöer; barn- och elevhälsokompetens som en förutsättning att nå framgång med alla barn och elever.
Vill du vara med och skapa en insatsbank för att hjälpa elever att utvecklas? På den skola som jag arbetar på brukar vi i elevhälsoteamet ofta diskutera och uttrycka viljan till att alla elever ska med.
Utbildning på RIKT Ängelholm.
En mycket betydelsefull del av utbildningen, som verkligen bidrar till elevers möjlighet till deltagande och utveckling är själva läsförmågan. De flesta skolor i Sverige har säkert samma tankar kring detta men brottas med hur man ska kunna få alla elever att erövra den förmågan. Frågor som är mycket aktuella kring detta är hur vi följer upp skolans resultat och ett nytt bedömningsstöd är utvecklat för att möta behovet av att veta om det vi gör i skolan leder till en god läsförmåga. En annan minst lika viktig fråga är den om vi vet vad vi ska göra för att stötta de elever, som vi upptäcker med hjälp av bedömningsstödet, inte utvecklas tillräckligt väl. Ytterligare en utmanande fråga är om vi lyckas hitta de eleverna med bedömningsstödet. Min uppfattning är att vi behöver komplettera med standardiserade tester på avkodningsförmåga.
Idag har jag tillsammans med kommunens speciallärare och specialpedagoger haft förmånen att lära oss mer om en insats som möter dessa behov och som är utvecklad på vetenskaplig grund. En metod med evidens!
Efter resultatdialoger i kommunens gemensamma arbete med Digilys har vi identifierat behovet av vetenskapliga insatser för elever som inte lär sig läsa med flyt. I RIKT:s regi arrangerades därför denna utbildningsdag för kommunens speciallärare och specialpedagoger inom Digilysarbetet.
Vi har lyssnat till Maj-Gun Johansson, disputerad vid Umeå Universitet 2010, och vi har fått prova en evidensbaserad metod med datoriserade ”Flash-cards” som hjälper elever att utveckla automatiserad läsning.
Maj-Gun Johansson
Metoden bygger på flera andra forskares tidigare arbete (Høien & Lundberg, 1989, 2013, Ziegler & Goswami, 2005, Wentink, 1997, Van der Bosch, 1995) men Maj-Gun har också själv forskat på det egna utvecklade MG-programmet och resultatet var verkligen gott (Johansson, 2010). Hon har genomfört en studie som ett experiment med kontrollgrupp med en kvantitativ metod och resultatet visade en utveckling av elevernas avkodningsförmåga som med ett forskarspråk kan uttryckas med Cohens´effekt över 0.8 vilket betyder att det är en stor effekt som är mycket högre än vanlig lästräning.
Träningen är ingen universallösning utan en metod som rätt genomförd hjälper många. Maj-Gun betonar klokt att träningen måste utvärderas och om eleven inte utvecklas med träningen ska man undersöka andra möjligheter. Hennes forskning visar dock att många elever lyckas utveckla sin läsförmåga med metoden.
Metoden är enkel att genomföra och består av övningar i ett datorprogram. Programmet ställer in sig efter hur eleven lyckas och ökar eller sänker kraven i förhållande till vad eleven presterar. Träningen bör ske helst dagligen i 20 minuter i en tremånadersperiod. Men även två gånger i veckan gör skillnad. Dock inte lika stor skillnad. Träningen går ut på att eleven övar upp en ortografisk läsning där helheter av ordet blir automatiserade minnen och eleven kommer bort från en omständlig ljudningsprocedur. När läsningen är automatiserad frigörs utrymme i hjärnans frontala för att tolka språk och därmed öka läsförståelsen. Avkodningen har starka samband med en god läsförståelse även gällande högstadieelever berättade Maj-Gun. Näst efter avkodning kommer ordförståelse.
MG-metoden är en insats på vetenskaplig grund som kan erbjudas elever som visserligen har knäckt läskoden men däremot ännu inte automatiserat läsningen. Elever bör komma bort från ljudandet av frekventa ord i åk 2 berättar Maj-Gun. Detta skulle kunna vara en markör, vilken kan upptäckas både med hjälp av ett avkodningstest eller med hjälp av bedömningsstöd. Avgörande är att man vet vad man letar efter och vet hur man ska möta behovet av träning. Utvecklas inte eleven med erbjuden metod kan man efter utvärdering förstå att det inte var rätt metod för denne elev. Allt måste som vanligt noggrant utvärderas.
Håller du med om att det vore bra med en insatsgaranti? Om eleven inte klarar att bli flytande läsare med hjälp av den vanliga undervisningen bör eleven erbjudas en annan insats och gärna så fort som möjligt för att inte misslyckanden ska uppstå!
Høien, T., Lundberg, I., & Karlsson, M. C. (2013). Dyslexi: från teori till praktik. Natur och kultur.
Ziegler, J. C., & Goswami, U. (2005). Reading acquisition, developmental dyslexia, and skilled reading across languages: a psycholinguistic grain size theory. Psychological bulletin, 131(1), 3.
Van den Boshc, K, Van Bon, W.H.J. & Schreuder, R (1995) Poor readers´decoding skills: Effects of training with limited exposure duration. Reading Reserach Quarterly. 30, 110-125.
Wentink, H. (1997). From graphemes to syllables. The development of åhonological decoding skills in poor and normal readers. (Doctoral thesis). Nijmegen University
En av de roligast arbetsuppgifter som jag kan få som specialpedagog är att medverka till att undervisning utvecklas för att bli mer inkluderande och passa fler elever.
Jag önskar att vi pratade mer om undervisning som leder till att många elever lyckas. Likaså att vi prövar mer systematiskt när vi försöker förändra undervisningen för att anpassa och skapa möjligheter för fler elever att lyckas.
I den forskarutbildning som jag ingår i studerar vi för tillfället metoder för att bedriva skolutveckling på vetenskaplig grund. En uppgift är att organisera för och leda en forskningscirkel.
En forskningscirkel är tänkt att vara lite mitt emellan akademin och praktiken och att de båda perspektiven ska kunna gifta ihop sig. Det är inte forskning i regelrätt bemärkelse men det är heller inte helt och hållet praktik. Frågan man vill undersöka i en forskningscirkel ska vara hämtad från praktiken. Ny kunskap ska tillföras från vetenskapligt håll både vad gäller systematiskt och kritiskt arbetssätt men också kunskap från forskningsöversikter och vetenskapliga artiklar om metoder och hur andra prövat att lösa problemet. Gruppens möten används till att deltagarna med viss regelbundenhet kommer vidare i den fråga man vill undersöka genom att läsa, prova, reflektera och skriva tillsammans. Ledaren för en forskningscirkel i detta fallet bör ha en koppling till universitet eller högskola på något sätt.
Behovet att implementera och undersöka arbetssätt som inkluderar fler elever är en fråga som vi specialpedagoger ofta brottas med. Är det möjligt att ge lärare stöd i att hitta arbetsformer där fler elever lyckas? Att istället för att hamna i arbetsprocesser där elever formuleras som svaga och till viss del svåra att få att fungera i den ordinarie undervisningen, hitta arbetsformer där fler elever är aktiva, självständiga och klarar av skolarbetet.
Kooperativt Lärande (KL) är en metod som använts internationellt med goda resultat kopplat till en variation av elever (Putnam, 2012). Det är en metod där elever utvecklas socialt och känslomässigt tillsammans med sin kunskapsutveckling. Själva arbetssättet är strikt lärarlett men till största del elevaktivt. Eleverna arbetar i förutbestämda strukturer där alla vet vad, hur och när arbetsuppgiften ska göras. Man arbetar i grupp och lär tillsammans. Alla strukturer bygger på fyra viktiga principer som alla måste finnas med.
På Strövelstorps skola har vi startat en forskningscirkel för specialpedagoger. Ett identifierat problem utifrån skolans elevhälsoperspektiv är att vi arbetar väldigt intensivt på reaktiv nivå gentemot individer. Alltså erbjuder en mängd insatser eller har problemlösande samtal när en elev har hamnat i svårigheter. Vi har som mål att öka andelen arbetstid då vi arbetar på förebyggande på gruppnivå. Ett sätt att göra detta är att bidra till att utveckla undervisningen. Därför har vår cirkel startat med att utifrån ett inkluderande synsätt undersöka hur vi i samtal, genom aktioner tillsammans med lärare kan prova den metod som heter kooperativt lärande. Kooperativt lärande som metod bygger på sociokulturell teori och utgår från att vi lär oss i aktiviteter tillsammans med andra. Metoden är beforskad internationellt och många studier har kunnat visat positiva effekter både på elevers sociala och kunskapsmässiga utveckling. Metoden är därför mycket intressant att prova utifrån de behov som skolan har identifierat.
I forskningscirkeln kommer vi att studera litteratur (Kagan & Stenlev, 2017), välja strukturer ur kooperativt lärande att prova tillsammans med intresserade lärare i skolans olika klasser. Vi hoppas kunna se förändring gällande elevers deltagande och aktivitet i grupparbete och kommer att undersöka detta genom att se och höra hur elever och lärare uppfattar elevers deltagande och aktivitet när de arbetar i en struktur från kooperativt lärande. Som underlag i vår forskningscirkel kommer vi att använda videofilmade delar av lektioner. Vi kommer också att hålla fokusintervjuer med elever och lärare som deltagit.
Det finns en mängd bra info att läsa om kooperativt lärande på bloggarna:
Debatten kan stundvis bli ganska hård vid skolfrågor i Sverige och när det gäller utbildningsforskning likadant. I somras bemötte min handledare Pernilla Nilsson (professor i naturvetenskapens didaktik) Inger Enkvist (professor i Spanska) då Enkvist i stor dagstidning kritiserat den svenska utbildningsforskningen för att den till allra största del handlar om, enligt henne, annat än det som kan göra skillnad i klassrummet för elever. Nilsson bemötte detta och lyfte fram många goda exempel på praktiknära forskning som handlar just om undervisning. Det var bra gjort!
Som kommundoktorand lever man i två världar, både tillsammans med elever och lärare på sin skola men också som forskarstudent på väg att lära sig vetenskapliga metoder som ytterligare ska bidra till lärares och elevers lärande. Ett syfte med kommunfinansierad forskarutbildning är att forskarstudenten under utbildningen men framför allt efter examen ska kunna tillföra kommunen kunskap om forskningsresultat och genom att arbeta i processer för att utveckla det vetenskapliga arbetssätten i undervisningen. Denna veckan är jag på en form av omvärldsbevakning på den Internationella konferensen om Science
Education (naturvetenskaplig undervisning) ESERA i Dublin och har haft förmånen att själv presentera min forskning men också fått höra på både avslutade och pågående intressanta forskningsprojekt.
Det finns en mängd forskning, både svensk och internationell vars resultat kan berika lärandet och undervisningen i den svenska skolan. Väldigt förenklat skulle jag vilja peka på några varianter av detta.
Bibliotek Dublin
I Sverige är aktionsforskning en stark trend för att utveckla det vetenskapliga förhållningssättet i klassrummen. Vi håller på att skapa ett vetenskapligt förhållningssätt där vi som lärare granskar och utvecklar oss själva medan vi arbetar i klassrummen med elever.
Learning studies är ett annat vanligt vetenskapligt arbetssätt där lärare utvecklar lektioner genom planering, analys och förbättring av lektioner i några cykler. I denna form mäter man också effekter på elevers lärande och ser om man kan förbättra lektionen så att elevernas lärande blir ännu bättre.
Ännu ett sätt är att prova olika insatser/metoder, exempelvis för läsinlärning för att försöka hitta och utveckla metoder som bidrar till effektiv undervisning. I denna typ av studier mäter man elevers lärande före och efter insatsen och för att man ska kunna jämföra med andra metoder har man ofta kontrollgrupper att jämföra med.
En fjärde viktig väg, som jag ser det, är att använda sig av svensk och internationell forskning och implementera och pröva det som andra kommit fram till är effektivt för elevernas lärande. Det krävs omvärldsbevakning och systematiskt arbete för att kunna avgöra om det finns mer effektiva sätt än andra.
Några av de spännande exempel på värdefull forskning som jag haft förmånen att lyssna på här på ESERA skriver jag kort om nedan.
Marianne Ödegård från Oslo universitet berättade om goda möjligheter att använda elevernas egna redskap i undervisningen. Hon hade undersökt elevers uppfattning och lärande i en problembaserad undervisning i NO där elever hade använt snapchat för att kommunicera i problemlösning. Resultatet pekade på att elever kände sig mycket mer delaktiga och autentiska när de fick använda de redskap som de är förtrogna med. Min reflektion är att vi på många håll i svensk skola går motsatta vägen och stänger denna möjlighet och eleverna lämnar ifrån sig telefonerna under skoldagen. Vi gör det med ett gott syfte, att bringa ordning men jag undrar om det inte är ett beslut grundat i fel slutsats och att ordningen i stället har med något annat att göra som kan beskrivas inom begrepp som ledarskap i klassrummet eller auktoritetsproblem.
Språkets vikt för lärande har flera forskare lyft fram och i ett symposium “Integrating approaches to literacy in science learning: Making the sum greater than the parts”. Diskutanten Brian Hand från University of Iowa betonade talarnas gemensamma fokus på språket och nödvändigheten för lärare i NO att vara medvetna om språkets kognitiva betydelse för lärandet i NO. Kan man krama hjärnan (squeese the brain) med knepiga frågor så att eleverna verkligen måste tänka, prata och “förhandla” både med sig själva och andra, underlättar det för elever att utvecklas och lära. Mustigare multimodala arbetsuppgifter och explicit undervisning för att elever ska få struktur på sitt arbete är av vikt. Skrivandet är välgörande som meningsskapare. Vi skapar mening medan vi skriver menade de och det stämmer väl överens med egen upplevelse. Fyra studier presenterades som visade på att dessa aspekter påverkar elevers lärande i NO.
Motivation, struktur och självständighet Haydee De Loof med flera från Antwerpen hade gjort en mycket intressant studie gällande elevers motivation. “Theachers´ motivating style and engagement and motivation in STEM” heter studien. Man hade gjort systematiska observationer av elever i undervisningen och såg starka samband mellan lärares struktur på undervisning och elevers motivation. Man såg också att elever som självständigt klarade sina uppgifter var mer motiverade att arbeta. Inte så konstigt men viktig kunskap när vi lärare planerar. Struktur i klassrum och på uppgifter kan man ju verkligen påverka och likaså kan vi tänka kring arbetsuppgifter och försöka skapa uppgifter där elever inte behöver hjälp för att klara uppgiften.
Om ett intressant sätt att dra nytta av läxhjälp talade, Ugo Collard-Fortin från Universté du Québec. I studien hade de använt läxhjälp som kommunikation till lärare om vad elever har svårt för och för att vidareutveckla undervisningen för att förebygga dessa svårigheter. Det som elever frågar mycket över måste vara det som behöver utvecklas i undervisningen, och därför skedde ett samarbete mellan lärare och läxhjälpare för att utveckla undervisningen. Det låter i mina öron som ett klokt sätt att få dubbel effekt av läxhjälp! Det blir ett lärande för både lärare och elever.
Mest har jag valt att gå på de paper sessions som jag kan ha nytta av i min egen forskning. Idag ska jag gå på ett symposium som handlar om olika forskning med hjälp videofilmade lektioner. Det kommer säkert att ge mig massor! Två intressanta dagar kvar!
ESERA-konferensen arrangeras vart annat år sen 1995, varje år på nytt ställe, i år i Dublin och nästa gång 2019 kommer den att gå av stapeln i Bologna Till konferensen kommer forskare från hela världen med Naturvetenskap i skolan som intresse. Det är världens största konferens gällande Science Education.
Till en forskarkonferens ansöker man om att få tala. Man får skicka in ett paper, ett halvår i förväg, som därefter bedöms av två olika forskare. Om papret duger och passar in på konferensen bjuds man in att antingen presentera sin forskning i en föreläsning med dialog efter presentationen eller för att presentera sitt arbete med en poster. Man kan också ansöka om att bidra i ett symposium tillsammans med andra forskare.
Idag har jag för första gången presenterat mina resultat på ett språk som inte är mitt modersmål. Spännande, kittlande och väldigt bra för självförtroendet!
Att gå en forskarutbildning är lite som att ta ett körkort, att lära sig något helt nytt, ett nytt sätt att fungera på. Att vara en del av detta sammanhang är en ynnest. När man presenterar sin forskning för andra forskare har alla ett gemensamt intresse av att göra den bättre. Därför förhåller sig de som lyssnar alltid kritiska så att de kan komma med kommentarer och frågor som gör att forskaren kan förfina, förändra och förbättra sitt arbete. På det sättet blir man gemensamt intresserad och ansvarig på ett sätt även som deltagande lyssnare.
Det är också enormt intressant att som lärare och specialpedagog, intresserad av att hjälpa andra, elever och lärare att utvecklas och lära, själv få sitta i den lärandes utmanande position och på nytt få erfara hur det känns att inte kunna, att få feedback och bli bedömd av andra. Man kan säga att forskarkollegornas kritiska frågor är en form av formativ bedömning. Den är kritisk men med syfte att man ska få syn på var man är och att man kan komma längre och utveckla sin text ytterligare. Frustrationen man känner när man inte riktigt kan svara är stor, men glädjen blir desto större när man får till texten och den blir ännu tydligare och bättre.
En härlig känsla är att själv ha presenterat redan första dagen och nu kan ägna resten av veckan åt att lyssna och förhålla sig till andras arbete. Även denna position bidrar till ens eget arbete. Medan man lyssnar på andra och förhåller sig kritisk och intresserad kommer man också på olika aspekter som kan bidra till ens eget arbete. Redan har jag hunnit lyssna på flera intressanta forskare, ett exempel är Marianne Ödegård, professor i vid Oslo Universitet, som talade om hur elever som får använda snapchat för att skapa berättelser i ett undersökningsbaserat lärande känner sig mer delaktiga och autentiska. Hon menade att vi har en hel del att lära när vi lyssnar in hur elever upplever det.
Min studie handlar om att få syn på sin undervisning bland annat genom att höra hur eleverna uppfattar den. Att se sin undervisning genom elevernas ögon bidrar till att man som lärare får syn på sig själv på ett annat sätt än förut och därmed också kan förändra och förbättra den utifrån just elevernas perspektiv.
Sciences Teaching Through the Lenses of Students är namnet på presentationen. Det är hittills preliminära resultat, men de pekar på att både lärare och elever utvecklar sitt metaperspektiv på undervisning genom att filma den, kunna titta på den i videoklubbar och reflektera tillsammans. Att få höra elever prata om sin undervisning gör att man vidgar sitt perspektiv och ens handlingar i klassrummet som är omedvetna kan bli medvetna och därmed möjliga att förändra och förbättra. Även eleverna gynnas på ett sätt eftersom deras metakognitiva förmåga troligen utvecklas när de de pratar om lärarens handlingar. När de vet mer om dessa har de troligen lättare att tillgodogöra sig den.
Jag håller som bäst på att förbereda mig inför några föreläsningar inom kursen Mångfald, rättvisa och stöd till lärande, som ges på ämneslärarutbildningen vid Lunds Universitet! Jag har fått frågan om att bidra i kursen eftersom jag ingår i en forskarskola CSiS (Communicate Science in School) vid universitetet men främst (hoppas jag) för min erfarenhet och kunskap inom det specialpedagogiska fältet. Medan jag förbereder mig slås jag av hur mycket man behöver kunna som lärare för att kunna möta en mångfald av elever. Att möta elever i skolan på ett konstruktivt och rättvist sätt innebär att man behöver kunna möta en stor variation av behov. Eller hur? Det är vi väl medvetna om. Men hur gör man då? Det finns inte några enkla och tydliga svar tyvärr. En av specialpedagogens roller är att kunna hjälpa lärare att utveckla sina instrument och tänka kring just detta dilemma. Vad finns det för behov? Hur möter vi bäst detta behov? Utifrån detta perspektiv känns det utmärkt att kunna komma in och bidra lite redan i lärarutbildningen.
Som specialpedagog, skolutvecklare eller lärare gäller det att navigera mellan olika insatser och nivåer av utvecklingsarbeten. Till min hjälp brukar jag använda följande figur för att sortera i nivå och aktivitet. Det finns en hälsofrämjande nivå där vi arbetar med insatser utifrån kunskap om vad som bidrar till god utveckling för många. Det finns till exempel en del vetenskapligt stöd för metoder och insatser på både individ-, grupp- och organisationsnivå. På den förebyggande nivån finns de insatser som riktas gentemot en identifierad risk. Och slutligen den reaktiva nivån med insatser som ska möta de problem och svårigheter som vi är mitt uppe i.
I denna text skulle jag vilja prata lite kring insatser som ligger inom Förebyggande arbete på individ- och gruppnivå. Det handlar om att göra tidiga satsningar, satsningar i förskoleklassen.
Vi känner till, och det är också vetenskapligt beskrivet, vikten av att elever lyckas i skolan. Att skolan är viktigt och att den kan vara hälsofrämjande är väl känt. Det finns t o m studier som visar att mängden akademiska poäng korrelerar med livslängd (Boman, 2016). Vi vet också att det är av stor vikt att lyckas tidigt i sin skolgång. Att lära sig läsa ihop med sina klasskamrater i första klass och att redan från första början förstå matematikundervisningen främjar senare skolgång (Bailey, Siegler, & Geary, 2014). Den andra sidan av myntet är att det tyvärr finns risker med att elever misslyckas under de första skolåren. Det kan leda till sämre resultat längre fram. Alltså är det angeläget att arbeta förebyggande för att se till att fler elever lyckas i skolan under de första skolåren.
På Strövelstorps skola arbetar vi med systematisk uppföljning gällande elevernas läs- och räknefärdighet. Vi använder, som komplement till lärarnas bedömning, bland annat standardiserade tester för att följa hur vi lyckas med vår undervisning gällande de basfärdigheter som är nödvändiga att erövra. Vi har två större uppföljningar under läsåret och analyserar resultatet i därpå följande resultatdialoger med syfte att identifiera behov och bidra till våra möjligheter att vidga våra perspektiv och utveckla undervisningen. I resultatdialogerna ifrågasätts, synliggörs och problematiseras resultat och metoder. Vi har möjlighet att pröva och ompröva våra arbetssätt och kan långsiktigt skapa en mer underbyggd och beprövad erfarenhet.
Med utgångspunkt i kunskap ovan samt ett identifierat behov har vi bestämt två satsningar i förskoleklassen under läsåret.
Den första handlar om att hela elevgruppen får en strukturerad matematikundervisning helt skräddarsydd för förskoleklassen. Metoden ”Tänka, resonera och räkna i förskoleklassen” är framtagen och utvecklad inom ramen för NCM av Görel Sterner med flera och utvärderad med mycket gott resultat (Sterner, Helenius & Wallby, 2014).
Den andra satsningen är att erbjuda elever extra möjligheter att utveckla den språkliga medvetenheten med hjälp av en multisensorisk läsmodell som är framtagen av Anna Aldenius Isaksson (Bøg & Dietrichson, 2016). Båda dessa projekt ingår i ett större sammanhang där olika forskare tittar på effekterna insatserna.
Som kommunlicentiand och specialpedagog på Strövelstorps skola är jag särskilt intresserad av att bidra till att skolans insatser ges med utgångspunkt antingen i att de är beforskade med gott resultat eller att bidra till att de blir beforskade. Att utveckla skolan på vetenskaplig grund är en mycket viktig väg att gå. Det kommer jag att fortsätta arbeta hårt för! För mig innebär det inte att man letar efter det rätta svaret eller den enda rätta metoden, utan jag menar att man ska använda den kunskap som finns och pröva den i den egna praktiken på ett systematiskt och kritiskt sätt.
Just nu bygger vi en stark grund där förskoleklassens arbete blir mycket viktigt för vår skolas möjligheter att hjälpa alla barn och elever att lyckas i skolan.
Referenser Bailey, D. H., Siegler, R. S., & Geary, D. C. (2014). Early predictors of middle school fraction knowledge. Developmental science, 17(5), 775-785. Boman, F. (2016). Breaking the vicious circle : studies on the interplay between mental health and school achievement among students in the first years of primary school in Sweden: Malmö : Department of Clinical Sciences, Malmö, Lund University, 2016. Bøg, M. & Dietrichson, J. (2016).Utvärdering av Sofias lässtart – en multisensorisk läsinlärningsmetod för elever i förskole- och första klass. Rapport, Dietrichson Consulting AB. Sterner, G., Helenius, O., & Wallby, K. (2014).Tänka, resonera och räkna i förskoleklass: Göteborg : NCM, Göteborgs universitet, 2014.
